Den har sett sina bästa dagar den gamle Huskyn men med lite vård och omsorg så ska den nog bli åkbar iallafall. Fräna plåtar som hänger ner från fram- och bakskärm som täcker in hjulen så där puckat men ändå snyggt på något sätt. Tvåväxlad hand utan bromsar är väl en sammanfattning så god som någon.

Färgen är lagårdsrödgrå. Detaljer? Njae, inget som ger en känsla av komplett original eller svår custom utan ett mellanting mellan gammal bruksmoppe och hoplappad stajling-wannabe. Helt rätt med andra ord.

Fortfarande svinkallt och jag är ute och åker bland stugorna de små. Den lille metallätaren var i farten igen med ett icke så lyckat resultat. Hmm, tur att det finns dem med slipmaskiner små som kan rädda situationen. Hur som helst så begav jag mig till den nära liggande stationen som säljer bensin och gamla oljor i vår närhet. Lite på chans frågade jag om en däckventil men utan lycka. Ut i bilen igen och vinden ven, blåste och slet i min lättklädda kropp innan jag slet upp dörren, den lätta japaneredörren, i den lånade bilen. Blinka höger eller vänster? Hjärnan brottades med denna världsomkullkastliga fråga en kortare stund innan den gav mig rådet att styra kosan mot Kungälv. MOT KUNGÄLV! tänkte jag högt för mig själv... sa, tänkte... nåja, hur som helst. In mot vårt lilla samhälle styrde bilen och jag själv däruti nynnade glatt med i någon slagdänga från förr. STATOIL. Ny, fin, glänsande och nästan prålig bensinstation har vi fått. Jag tvättade för övrigt bilen där i förra veckan. In genom dörrarna iklädd samma tunna "jobbarbyxa" (skitig) och en sunkig gammal Helly Hansen-tröja som jag fått av min mormor någon gång för 20 år sedan, som jag hade på mig när jag frös tidigare i den här texten. Ut gick jag med värme i kroppen. Den uppretades värme från det inre djupet av vrede och vanmakt. Hade tösabiten bakom kassan en ventil till mig tror du? ICKE! En låda slangklämmor och en fylld med lampor, det var allt... "Sanslöst" var ordet som korsade min hjärnas vindlingar när jag sedemera styrde mot mataffären istället där jag köpte min ventil...
Dagen efter beslutade jag mig för att skriva ett litet meddelande till Statoil bara så att de fick veta vad jag tyckte...

...och sur blev jag så det osade men såpass kul var det att jag skrev till Statoil...

Den stora fördelen borta?
Jag åkte igår från Romelanda in till Kungälv för att införskaffa en däcksventil i samhällets enda bemannade bensinstation. Det är en resa på 7 kilometer enkel väg men har man problem som måste lösas så åker man och handlar det som behövs. Statoil har byggt en ny fin station i Kungälv och då förväntar man sig kanske en viss förbättring vad det gäller det som en bensinstation förmodas tillhandahålla. Statoil har kanske inte varit det billigaste alternativet men jag tycker att jag fått en bra service och en god tillgänglighet. Stationen finns kvar och ligger bättre till än tidigare men i övrigt så har jag nu svårt att se varför jag ska vara kvar som kund hos Statoil. Den nya butiken innehåller nämligen uppskattningsvis 90% andra produkter än bilrelaterade. Däcksventiler hade stationen inte längre och när det letades efter detta så hade tjejen i kassa en låda att titta i. Var det allt? Ja, tydligen. I Kungälv finns ett par ICA-butiker redan med förhållandevis lång öppettid så min fråga kvarstår. Varför ska jag vara kvar som kund hos Statoil? Var tog servicen vägen? Som kuriosa kan jag nämna att jag åkte till den större ICA-butiken och införskaffade däcksventilen. Det kan inte vara så att det är meningen att jag ska åka till bensinstationen och handla mat och åka till mataffären och handla bilsaker? Jag förstår kanske inte hur det är tänkt. Tacksam för svar. Herr Släpagnyla (OBS pseudonym, ej använd i originalmeddelandet).