Brev från en bortglömd

Oktober månad brukar vara kallare. Det kan vara så att man i den här tiden redan har upplevt ett eller två små snöanden som med ens töat bort. Löven på träden är gula, röda och få medan gräsmattan därunder brukar sloka under en matta av rester från den prunkande sommaren. Blött och kallt på bakgården med en viss halka som ovisst inslag för dem som träder över betong eller stenplattor. Tur är det väl ändå att det är så varmt som det är. Humlen står fortfarande grön högt över hustaken där den klänger längs stupröret och kaprifolen är fortfarande ett grönt tak över mitt huvud. Mot förrådsväggen har den till och med börjat blomma om med eldigt röda blommor med inslag av orange. Där borta står också gräsklipparen och hänger under en presenning och väntar på att få ta sig en sista tur runt täppan.

Plastbordet på uteplatsen står fortfarande kvar under markisen trots att det inte kommer att användas någon mer gång under hösten. Runt bordet står stolarna och väntar på varma bakar för uppvärmning men de kommer nog inte förrän till våren. Vanligtvis brukar de fällas ihop och ställas in under en presenning, här där jag står, tillsammans med stolarna och den gamla grillen.

Vad ska man göra för att få lite uppmärksamhet på det här stället? Inte nog med att ignoransen är så total efter vår tid tillsammans i somras, för nu har man hamnat tillsammans med en gammal barnsäng och en minifåtölj under den där presenningen som det där fula plastbordet borde stå under. Husse är ju i och för sig också här men vi har inte så mycket att snacka om. Han är ganska gammal och trött och dillar om att vara originell och hur patinan i hans tillvaro är viktig för hans självkänsla. Riktigt dösnack om du frågar mig. Vad är det med de där gamla häckarna som alltid ska vara så fina i kanten trots att de ser ut som riktiga ras. Inte fasen vill man ut och ta en svängom med en sådan gammal stofil?

Jag kanske börjar låta lite purken och grinig men det är inte så konstigt eftersom man nu faktiskt är riktigt murken och smutsig. Jag skiter i talljoxare och starar som han verkar vara så intresserad av när han egentligen borde ta hand om mig. Lite värme och en skön dusch hade faktiskt inte varit helt fel just nu. Helst innan vintern slår till på riktigt.

Innan vi drog iväg till Danmark i somras så blev jag riktigt omhuldad men nu ser jag riktigt sunkig ut. Faktiskt värre än någonsin om du frågar mig. Husse börjar naturligtvis snacka om sin förbannade patina igen men jag har inte riktigt lust att dråsa ner till hans nivå redan nu med tanke på att det faktiskt skiljer 21 år mellan oss. Kanske bäst att jag slutar nu och får iväg det här brevet så att det händer något redan i år eftersom det annars kan vara för sent.

Hjälp! Jag förmultnar och är borta inom en snar framtid om jag inte får lite omtanke och en smula putsning.

Med vänliga men smått desperata hälsningar 

Zündappen